Under sommaren 2014 intog den militanta gruppen ISIS staden Mosul, den näst största staden i Irak, och tvingade uppskattningsvis en halv miljon människor på flykt. Många av dessa människor flydde till Jordanien, och i december det året påbörjade Operation Mercy ett samarbete med en lokal medarbetare i utkanterna av Amman för att förse med en månatlig distribution av mat till de mest behövande i det området.
För de sju personerna i familjen Bakhtouri, som flydde från Mosul i augusti 2014, har livet i Jordanien inte varit enkelt. Vid det tillfället var Ghada – familjens kvinnliga överhuvud – gravid i åttonde måndaden. Även om de nu är utom fara, har de inget sätt att försörja sig på och ingenting annat att göra än att hoppas på att få asyl i ett tredje land.
“Det är svårt, eftersom det är förbjudet att jobba, och vi inte vet när vi får åka,” säger Yousef, Ghadas man. “Vi bara hoppas på att få åka, men vi vet inte när.”
Med många munnar att mätta och inget arbete är de tacksamma för mat-lådorna, som de säger räcker för dem ungefär halva månaden.
“Det har hjälpt oss,” säger Yousef. “Stödet och besöken betyder mycket för oss.”
Enligt Nabil, en volentär som leder biståendet med mat i området, kommer 75 familjer med buss varje månad för att få mat-lådor som innehåller ris, olivolja, te, socker och andra dagligvaror, som köpts med finansiering från Operation Mercy. Men det finns ett behov av att ge så mycket mer. Folk berättar för andra om utskänkningen, och de blir tvungna att säga nej till människor.
“Om vi öppnade upp dörrarna, kunde vi kanske ta emot 200 familjer,” säger Nabil. “Vi har inte tillräckligt för att ge mat till så många.”
En annan familj som tar emot mat genom Operation Mercys distribuering är familjen Yasmoun, som består av fyra personer som lämnade Mosul i juli 2014. Efter att uppmaningar gått ut från de lokala moskéerna att kristna skulle lämna området eller annars dödas, gav de sig av utan att ta med sig mer än kläderna de hade på sig och lite pengar i fickorna. Även om både Miriam och Abraham är ingenjörer, så kan inte heller de arbeta medan de väntar på att flytta till en ny plats. De upplevde samma frustration som familjen Bakhtouti.
“Det svåra är att vänta,” sa Abraham, “och det är orättvist när en del får resa vidare till andra länder trots att de bara varit en kort tid [i Jordanien].
De uttröck också tacksamhet över mat-stödet, och höll med om att det de får räcker ungefär en halv månad.
“Det är bra. Det hjälper,” sa Miriam. “Självklart tackar vi er. Det räddar oss, allting hjälper oss. Gud välsigne er. Vi ber att Gud välsignar [er] mer och mer.”