För några månader sedan träffade vi Rose och hennes familj. Rose lider av en åkomma som orsakar svåra fysiska och mentala handikapp. Den 8-åriga flickan, snarare stor som en 3-åring, har tillbringat hela sitt liv liggande på en madrass utan att kunna göra något som helst. Hon har inte ens kunnat kommunicera på något vis. Terapeuter från Operation Mercy har sedan mötet arbetat med Rose och även med föräldrarna för att hjälpa dem att förstå att sensorisk stimulans är mycket viktig för deras barns utveckling.
Föräldrarna har följt rekommendationerna och till sin stora glädje har de sett vissa förändringar. När man håller en leksak framför henne har hon börjat följa den med ögonen. Hon har börjat göra ljud som tyder på att hon känner sig bekväm när hon gungas i gungan hon fått som hänger från taket. Hon ger en sorts svar med ögonen när någon talar med henne. En dag uppmuntrade vår terapeut modern att sjunga för Rose - "vadsomhelst, bara någon melodi". Tvekande började modern sjunga några toner och fortsatte när hon såg att Rose reagerade. Efter någon minut började Rose le för första gången någonsin till moderns stora häpnad. Modern baxnade och började gråta. Terapeuten fortsatte sången och bägge två såg leendet som hela tiden återvände till Roses ansikte.
I mångas ögon kommer Rose aldrig att göra sin familj stolt eller bidra till deras välfärd. Hon kommer aldrig att hedra sin familj genom att giftas in i en inflytelserik familj och ge upphov till barn. P.g.a. rädslan för att detta kan vara en genetisk åkomma kommer förmodligen även hennes syskon få svårt att finna äktenskapspartners. Tack och lov är Rose innerligt älskad av sina föräldrar och de är så tacksamma över den nya upptäckten att de kan kommunicera med sin älskade dotter även om det är på mycket enkla sätt. Vi som tillhör Operation Mercy är så privilegierade som kan vandra den här vägen med dem.